Veckan som gick innehöll tre dagar i Stockholm för mig. Tre dagar i en annan stad betyder också två nätter iväg från familjen. Antalet nätter som jag har varit iväg från Storebror kan räknas på ena handens fingrar. Och det var faktiskt de allra första nätterna som jag var borta från Lillasyster. Så det var med lite blandade känslor jag gick på tåget i gryningen i onsdags morse. Egentiden är ju lockande men samtidigt saknar man ju barnen så fort man inte är med dem.

Anledningen till att jag åkte till Stockholm var mitt nya jobb. Jag hade utbildning i det interna datasystemet och skulle dessutom passa på att träffa en hel del människor inom organisationen. Dagarna var med andra ord fyllda med innehåll så tiden gick väldigt fort. På eftermiddagarna så var jag så trött. Jag avslutade dagarna med promenader runt Stockholm och köpte sedan med mat som jag åt på hotellrummet framför Tv:n. Sådant som jag aldrig kan göra hemma. Hotellfrukostarna var också väldigt bra. Jag gick upp extra tidigt för att kunna äta i lugn och ro innan dagarna satte igång.

Det var skönt med en hel del lugn tid på egen hand men givetvis längtade jag hem till både man och barn flera gånger. Det kändes lugnande med de mms jag fick hemifrån med bilder på barnen. Och på kvällarna när barnen hade somnat så pratade jag en stund med min man över telefon. Jag ville inte prata med barnen för jag tänkte att då skulle de bara bli ledsna.

Nätterna där hemma gick helt okej när jag var borta och det var väl de som jag hade varit lite orolig för. Eftersom T aldrig varit själv med Lillasyster så kunde man ju inte veta hur det skulle gå. Men det var inga större problem! Men att komma hem till familjen på fredagkvällen var väldigt skönt. Tillbaka till sin egna säng och de vanliga rutinerna. Borta bra men hemma bäst!