Lillasyster har hunnit bli 14 månader (och några dagar). Hon kryper nästan aldrig längre, bara när hon ska ta sig nedför en trappa eller så. Hon springer däremot ofta när hon jagar efter sin Storebror. Ganska ofta trillar hon men är snabbt uppe igen. Ibland trillar hon mer ordentligt och då kommer det stora tårar.

Det där med tårarna är något som är ovanligt för oss att se. Storebror grät aldrig med tårar. Jag kan nog räkna på en hand de gånger han gråtit med tårar och då är det när han haft väldigt ont. Men Lillasyster har nära till tårarna oavsett om hon slår sig eller om hon inte får riktigt som hon vill.

De senaste dagarna har det varit ganska mycket gråt. Lillasyster har två kindtänder på gång i nedre käkarna och det påverkar hennes humör.  En av dem har redan tittat upp lite och den andra känns precis under tandköttet. Hon är så klart inte glad och det visar hon tydligt.

Talet vid 14 månader

Hon pratar allt mer med oss. Hon pratar oförståeligt för det mesta såklart men ett ord används så ofta och tydligt; ”Titta”. Hon går runt och säger ”Titta” och pekar på olika saker. Om vi inte genast säger vad det är eller nickar och visar att vi ser så upprepar hon ”Titta! Tittaaah!” tills vi uppmärksammar lampan, ballongen eller bilden i boken som vi läst hundra gånger.

Även om vi inte förstår så mycket mer av vad hon säger så visar hon alltmer att hon i alla fall förstår oss. Jag kan till exempel be henne att ta av sig strumporna. Då sätter hon sig ner och gör det. Eller när jag en dag gick runt och letade efter Storebrors Spindelman-leksak och mumlade ”var är Spindelmannen?”. Då ställde hon sig och pekade på paraplyet med bilder av Spindelmannen på. Sådana små saker sker hela tiden och varje gång så blir jag påmind om att hon nu hunnit bli så stor att hon förstår vad som händer runtomkring henne.

Lekar vid 14 månader

Det märks också på hur hon är med Storebror på ett nytt sätt. Hon försöker leka som han gör. Tar efter ljud för att leka med hans figurer och bilar. Härmar hur han leker med olika saker ur sin doktorsväska. Allra lyckligast är hon när han jagar henne genom hela lägenheten och då tjuter hon av skratt medan jag står och håller andan med rädsla för vem som kommer trilla eller springa in i ett bordshörn först. Men jag låter dem leka och avbryter bara om leken blir alltför hårdhänt så att någon blir ledsen. Jag tror och hoppas att ju mer de leker och är med varandra nu, ju bättre vänner kommer de bli med tiden.

Vill du läsa mer om barnens utveckling så hittar du sådana inlägg här!