Det är någonting som händer runt ettårsdagen. Helt plötsligt blir bebisen ett litet barn och när Lillasyster dessutom började gå strax innan hon fyllde ett så känns det ännu mera så.

Den senaste månaden så har hon verkligen övat på gåendet och jag skulle säga att hon numera går mer än hon kryper. Det är ju fortfarande med stela ben och det går lite vingligt att ta sig framåt men hon kämpar på. Ganska ofta tappar hon balansen och sätter sig men det är väldigt sällan som hon gråter för det utan för det mesta reser hon sig bara igen och går vidare.

Utomhus försöker vi få henne att behålla skorna på men de tycker hon fortfarande är mest i vägen… Jag tänkte att skor med kardborrar skulle underlätta för oss att ta på dem men jag tänkte inte riktigt på att de då även blev lättare för henne att ta av.

Lillasyster går runt och pratar och skrattar nästan hela dagarna. Hon pekar på allt och säger ”vaädä” (låter ju misstänkt likt ”vad är det” men jag kanske övertolkar). Hon har också börjat säga ”mamma” och ”pappa” mer medvetet. Tacktack har hon ju sagt sedan tidigare och det säger hon fortfarande ofta när hon ger oss något. Annars är det mest oförståeligt bebisprat som kommer ur hennes mun.

Förresten så försöker hon nog säga hej också. Hon lärde sig ju att vinka för ett bra tag sedan men sedan när hon började klappa händerna så var det som att vinklingarna försvann. Men nu, när någon lämnat ett rum till exempel, så vinkar hon efter den och säger nått som kan låta som hej.

Hon har börjat stå och dansa när det finns musik. Tidigare har hon ju mest ”sittdansat” och klappat händerna till musik men nu även i stående alltså. Hon gör försök att sjunga med i låtar också. Så gulligt!

Nu låter det ju som att hon alltid är glad men för det allra mesta är hon faktiskt det. Men vi har börjat få se att det nog finns ett starkt temperament hos henne också. Får hon inte som hon vill så tjuter hon till ordentligt. Hon har även tagit upp saker och kastat mot mig om det är något hon inte fått göra och ibland ger hon ifrån sig ett litet morrande läte. Men sekunderna efter är hon glad igen.

Sömnen då, denna eviga följetång i småbarnslivet. Jo, den är ganska lik hur den har varit. En del dagar den senaste månaden har hon nöjt sig med en sovstund om hon håller sig vaken fram till lunchtid men hon kan lika gärna sova en gång på förmiddagen och en på eftermiddagen. På natten sover hon med avbrott för amning och hon sover gärna länge på morgonen om hon får.

När det gäller lekar så är det så kul att se att hon och Storebror nu faktiskt kan mötas i korta stunder i någon lek. Hon har börjat dra bilar fram och tillbaka på golvet och låter ”wooo”. Det ljudet gjorde hon också för några dagar sedan när hon satt i en kartong så hon låtsades nog att det var en bil hon åkte i. Då kom Storebror direkt och ville också åka med. Hon har ritat några streck med kritor på papper men ungefär lika ofta hamnar kritan i munnen i stället. Hon gillar fortfarande att samla grejer i en låda eller skål för att sedan plocka ur dem igen. Så kan hon hålla på lääänge.