I fredags åkte jag och barnen tåg tillbaka till Göteborg från skogen i Blekinge. Vi hade varit där en vecka och på torsdagen fick jag reda på att min snälla man fixat biljetter till Way Out West till mig. Så det var bara att åka hem för en snabb dusch efter den långa resan för att sedan lämna man och barn hemma. Jag mötte upp en vän och vi begav oss till Slottsskogen här i Göteborg där festivalen redan var i full gång.

Det kändes helt klart märkligt att byta tomheten i skogen till att vara omgiven av tusentals människor. Solen gassade, det spelades fin musik och vi vandrade omkring på festivalområdet och såg på allt och alla. När solen gått ner och det började bli kyligt så tog vi en festivalbuss ut till Bananpiren där Stay Out West pågick. Vi hade VIP-band så satt lite vid sidan om alla människor. För en gångs skull hade vi gott om tid att prata om allt och inget. Tiden flög verkligen iväg och plötsligt var klockan sent. Jag fick uppdateringar hemifrån om att allt var lugnt. Tröttheten och ölen sa ändå att det var dags att åka hemåt.

Dag två på Way Out West

Morgonen därpå väckte Storebror mig vid 7 (tack så mycket) så det var bara att gå upp efter alldeles för få timmars sömn. Tack och lov är inte sådana här sena festligheter något som händer så ofta! Sova hinner man ju göra någon annan gång! Det återstod en hel dags festival på lördagen så det var bara att hålla igång orken. Framåt eftermiddagen började det regna men jag och min kompis möttes ändå upp på festivalområdet för att se lite fler band. Jag ville också passa på att äta langos (ett måste på festival).

När regnet tilltog så kände vi oss klara med Way Out West och åkte hemåt. Klockan var då runt sextiden. Det var riktigt skönt att krypa upp i soffan med min man och barnen och äta lite lördagsgodis! Det märks att man inte är ung längre…

Idag, på söndagen, så har jag ägnat tiden åt att tvätta 3 maskiner tvätt efter Blekinge-resan, renbädda alla sängar, skura toaletten, diska och dammsuga. Så nu är ordningen återställd i lägenheten igen. Jag har fått tillräckligt med egentid för lång tid framåt. Nästa gång det vankas festival så kanske jag kan gå tillsammans med min man också. För tid tillsammans med honom är trots allt roligare än egentid själv 🙂