Som småbarnsförälder är det inte alltid så lätt att komma iväg och handla kläder. Med barnen i släptåg så är det ju ganska omöjligt att tränga sig in i ett provrum (nej tack till den stressen) och att bara gå på stan för att titta på kläder kan vara ett nog så svettigt äventyr när två-åringen helst vill springa åt alla håll samtidigt för att röra vid allt han kan få syn på. Inte helt lätt att behålla fokuset på kläder helt enkelt.

Men så får man plötsligt en dag möjligheten att gå på stan själv utan barn. Först tar det ju en stund att komma över den där känslan av att ha glömt en barnvagn med minst ett barn någonstans för det är så konstigt att ha båda händerna fria och tillgängliga. När man sedan vant sig litegrann vid den känslan så blir det svårt att sortera bland alla möjligheter och utbud av affärer. Vart går man? Vilka kläder ska man leta efter? Och det finns ju en hel del fina klänningar och tröjor men amningen verkar ju fortsätta ett tag till så det känns ju onödigt att köpa opraktiska kläder just nu. Och kroppen har ju inte helt stabiliserat sig efter viktuppgångar av graviditeter och sedan viktnedgångar av amning och all puttning av barnvagnar så att hitta och köpa ett par välsittande byxor är nästintill omöjligt.

Ja, då kan det sluta med att handlingsresultatet blir följande; 4 ljus i olika nyanser av favoritfärgen turkos och ett fint litet fat till rökelse. Allt väldigt tjusigt och tänkt till nya myshörnan på övervåningen men ändå ganska långt från den planerade klädshoppingen…