Jag vill börja det här inlägget med att säga att jag absolut inte lägger någon värdering i om någon annan väljer att amma eller flaskmata sitt barn. Jag är övertygad om att båda har sina fördelar och var och en gör det man vill eller måste … huvudsaken är att barnet får mat på något sätt. Men med det sagt så ville jag ändå skriva ner mina egna tankar kring detta ämne både när det gällde K och hur jag tänker inför nya bebisen.

När jag var gravid med K så var jag inställd på att försöka amma honom om allting funkade med min mjölk och allt sådant. Redan när vi var på BB började mina bröst göra väldigt ont. Inte bara lite ömma sådär utan riktigt ont så att jag grät varje gång han skulle äta och det blev sår och blödde redan efter några dagar. Barnmorskorna kom in hela tiden och varje gång sa de ”Allt ser så bra ut” trots att jag hade så ont. Samma dag som vi skulle åka hem hade jag googlat fram  att det fanns något som hette amningsnapp som man kunde använda och jag ringde T som köpte med sig en sådan. Jag fortsatte att försöka amma men trots amningsnappen gjorde det så fruktansvärt ont. I kombination med sömnbrist och annat som hände så kände jag att jag inte orkade utsätta mig för smärtan och att jag började känna rädsla för att K skulle vakna och vara hungrig.

En vecka efter att han fötts så inhandlade vi flaskor och ersättning och han åt det direkt utan någon protest. Några veckor senare gjorde jag ett nytt försök att amma men direkt kom det sår så vi fortsatte med ersättningen. Jag vet inte om det var K som inte fick till greppet eller om han bara var väldigt hungrig och tog i för mycket men oavsett vilket så kändes det som ett bra beslut att ge honom ersättning för att kunna ge mat utan att förknippa det med smärta.

Nu när jag är gravid igen så funderar jag såklart mycket på hur det ska bli denna gången och min inställning är nog densamma som med K; att jag ska försöka amma om det går. På ett sätt känns det tryggt att jag kan det där med att flaskmata och blanda pulver nästan i sömnen om det skulle behövas men jag är också förberedd på ett annat sätt på hur ont det faktiskt kan göra att amma. Jag har tänkt att läsa på ordentligt om tekniken (för det kan ju vara så att allt bara fungerar av sig självt men oftast behöver man jobba lite för att det ska bli bra) och jag kan också förbereda mig genom att inhandla salvor, amningsnapp och allt sånt där som kan underlätta att ha tillhands i början.

Om någon av er läsare har några tips kring amning, hur man får det att fungera och vad som kan hjälpa mot smärtan så får ni hemskt gärna dela med er i kommentarsfältet!

  Matpaus – bild från när K var ca 5 veckor